Italian Painter, ca.1459-1517 Italian painter. He belonged to the generation between Giovanni Bellini and Giorgione and was one of the leading painters of early Renaissance Venice. His major works, several of which are signed, are almost all church altarpieces, usually depicting the Virgin and Child enthroned with saints; he also produced a large number of smaller half-length Madonnas. His autograph paintings are executed with great sensitivity and consummate craftsmanship. Fundamental to his artistic formation was the style that Bellini had evolved by the 1470s and 1480s; other important influences were Antonello da Messina and Alvise Vivarini. Although Cima was always capable of modest innovation, his style did not undergo any radical alteration during a career of some 30 years, and his response to the growing taste for Giorgionesque works from the early 16th century remained superficial. He seems to have maintained a sizeable workshop,   Related Paintings of CIMA da Conegliano :. | Madonna of the Orange Tree dfg | Coronation of the Virgin | St Jerome in Wilderness Cima da Conegliano | The Incredulity of St. Thomas with St. Magno Vescovo fg | Coronation of the Virgin |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Bertram Mackennal
1863 - 1931,Mackennal was born in Fitzroy a suburb of Melbourne to parents who were both of Scottish descent. His father, John Simpson Mackennal, who was also a sculptor, provided his early training which was followed by studies at the school of design at the Melbourne National Gallery which he attended from 1878 to 1882. Marshall Wood, the English sculptor, who visited Australia in 1880, strongly advised him to go abroad. He left for London in 1882 to study at the National Gallery Schools, and for a time shared a studio with Charles Douglas Richardson and Tom Roberts. In 1884 he visited Paris for further study and married a fellow student, Agnes Spooner. On returning to England he obtained a position at the Coalport china factory as a designer and modeller. In 1886 he won a competition for the sculptured reliefs on the front of Parliament House, Melbourne, and returned to Australia in 1887 to carry these out. While in Australia he obtained other commissions, including the figure over the doorway of Mercantile Chambers, Collins Street, Melbourne. He also met Sarah Bernhardt, who was on a professional visit to Australia, and strongly advised the young man to return to Paris, which he did in 1891. In 1893 he had his first success, when his full length figure "Circe", now at the National Gallery of Victoria, obtained a "mention" at the Salon and created a good deal of interest. It was exhibited later at the Royal Academy where it also aroused great interest, partly because of the prudery of the hanging committee which insisted that the base should be covered. Commissions began to flow in, among them being the figures "Oceana" and "Grief' for the Union Club, Sydney. Two Melbourne commissions brought him to Australia again in 1901, the memorial to Sir William John Clarke at the Treasury Gardens, Melbourne, and the sculptures for the Springthorpe Memorial in Kew. He returned to London, and among his works of this period were the fine pediment for the local government board office at Westminster, a Boer War memorial for Islington, and statues of Queen Victoria for Ballarat, Lahore, and Blackburn. In 1907 his marble group "The Earth and the Elements" was purchased for the National Gallery of British Art under the Chantry Bequest, and in 1908 his "Diana Wounded" was also bought for the nation. This dual success brought Mackennal into great prominence, and he was elected an associate of the Royal Academy in 1909. In the following year he designed the Coronation Medal for King George V and also won the important commission for the obverse design (the monarch's head) of the new coinage needed for the new reign from 1911. This is certainly his most enduring design. His initials, B.M., can be seen on the truncation of the King's neck on the obverse of all British coins of George V. His next important piece of work was the memorial to Gainsborough at Sudbury, which was followed by the memorial tomb of King Edward VII at St. George's Chapel, Windsor. He also did statues of King Edward VII for London, Melbourne, Calcutta and Adelaide. He was the first Australian artist to be knighted.He was created a Knight Commander of the Victorian Order in 1921, and was elected R.A. in 1922. Among his later works were the nude male figure for the Eton War Memorial, the war memorial to the members of both houses of parliament in London, the figures of the soldier and the sailor for the cenotaph in Martin Place, Sydney, the bronze statue of King George V at Old Parliament House, Canberra, and the head of "Victory", presented to the Commonwealth by the artist, also at Canberra. He completed the Desert Mounted Corps memorial at the Suez Canal from the designs of Charles Web Gilbert a little while before his death. He died suddenly at his house, Watcombe Hall, near Torquay,
robert john thornton
Robert John Thornton (1768-1837) was an English physician and botanical writer, noted for "A New Illustration of the Sexual System of Carolus Von Linnæus" (1797-1807) and "The British Flora" of 1812. He was the son of Bonnell Thornton and studied at Trinity College, Cambridge. Inspired by Thomas Martyn's lectures on botany and the work of Linnaeus he switched from the church to medicine. He worked at Guy's Hospital in London, where he later lectured in medical botany. After spending some time abroad, he settled and practised in London. Robert inherited the family fortune after the death of both his brother and mother. The most ambitious part of the "New Illustration of the Sexual System of Linnæus" was Part III, the "Temple of Flora" (1799-1807). The first plates were engraved by Thomas Medland (1755-1833) in May 1798 from paintings by Philip Reinagle. Between 1798 and 1807 they produced a total of thirty-three coloured plates, engraved in aquatint, stipple and line. When he planned the project, Thornton had decided to publish seventy folio-size plates. Lack of interest from the general public spelled disaster for the scheme, and the holding of a lottery could not save it from financial ruin, neither did a page in the work dedicated to the spouse of George III, Queen Charlotte, patroness of botany and the fine arts??Thornton died in destitution.